Fenton Spadrig

Efter en lång stunds avlång oro finner jag mig själv sittandes mitt inne i den djupaste av samhällesskogar, med ett praktfullt stånd i vänstertassen och en termos av modell bättre i den andra. Termosen är fylld med Kungsörnens Idealmakaroner, överkokta och näringsfattiga. Att det föll på just den sortens pasta kändes naturligt, även om jag idellt sökt runt i flashbacks kunskapsforum. Jag är på väg och göra vad en stridspitt eller tapper soldat skulle vilja kalla för samlag. Vi vanliga dödliga känner till det som "Lumparknull". Har inbillat mig själv att bara den pissgråa himlen ser ner på mig, men misstänker att en och annan ekorre eller bofink känt doften och tittar nu med förakt ner på mig. Funderar starkt på att gå hem, hem till Pornhub.com. Eller kanske ett utav Mike Becks djupaste verk. Fast vill ju ändå vara den friluftsmänniska jag utger mig för och vara så att sitta här känns ändå som det ända rätta. Detta måste ju vara den ultimata friluftsbesudlingen. För min penis ner i termosens vaginalöppning. Skållar min ädlaste del. Bestämmer mig för och gå hem, spruta lite Combudoron på ollonet, och ta nya tag framför datorn halvsittandes i den bruna IKEAsoffan i det lila rummet. Internet skapades för en anledning. Och inte fan var det för att forskare och studerande skulle lättare kunna kommunicera med varandra. För alla vet ju att inga masturberar så mycket och frenetiskt som just studerande och forskare. God bless science som min gode vän och livsåskådningsdebattör Herr Gurka så va

Om jag någon dag hamnar på en arbetsplats med mitt eget skrivbord, då ska det fan inte vara några inramade små kort på min fru eller barn. Varför vill man ha sin familj på skrivbordet? Är det för att man inte ska glömma bort att man har fru och barn när man är på jobbet? Eller för att man inte klarar av och titta på sin familj under ca 8 timmar?, de människor som man förövrigt förmodligen ser mest av alla. Eller är det för att man är så stolt och vill visa upp dom för besökande? Vore det isf inte bättre och sätta upp fotografierna på en plats där fler personer ser dem. Kanske ovanför toalettstolen, i tuben eller kanske i lunchrummet.

Men vad ska man ha istället? Det tål och tänkas på....

Vissa skurk-karaktärer glöms bort, fast dom egentligen inte borde glömmas bort. De borde få egna spinoff-serier/tidningar/filmer. De borde hyllas med dagar, månader och i vissa länder kanske till och med år. Karaktärer som definitivt förtjänar detta är tex Guld-Ivar Flinthjärta och Järnarmen. För er som inte vet vilka dessa två är.

Guld-Ivar Flinthjärta (Flintheart Glomgold) är en tecknad figur i de tecknade serierna om Kalle Anka. Han är Joakim von Ankas ständige fiende och de två har tävlat många gånger om titeln "Världens rikaste anka". Han bor i Limpopo-dalen i Sydafrika och har inga kända släktingar.

Järnarmen (Ironarm) är underhuggare till Wall-Enberg och otroligt ond.

Memma (finska mämmi) är en traditionell finländsk påskrätt huvudsakligen gjord på rågmjöl, rågmalt och sirap. Rätten har en mycket karaktäristisk konsistens och färg och äts vanligtvis med mjölk eller kaffegrädde och strösocker.

Memman förvarades förr i näveraskar, rivor, men de har numera ersatts av pappaskar. Den färdiga memman måste förvaras kyld; ofta fryses memman före distribution till butik. En känd tillverkare är Kymppi-Mämmi i Toijala i Tavastland. I Sverige tillverkar och distribuerar Fazer Bageri stora delar av säsongsproduktionen av memma.

Ordet memma är ett exempel på en oegentlig finlandism.