Fenton Spadrig

Om jag någon dag hamnar på en arbetsplats med mitt eget skrivbord, då ska det fan inte vara några inramade små kort på min fru eller barn. Varför vill man ha sin familj på skrivbordet? Är det för att man inte ska glömma bort att man har fru och barn när man är på jobbet? Eller för att man inte klarar av och titta på sin familj under ca 8 timmar?, de människor som man förövrigt förmodligen ser mest av alla. Eller är det för att man är så stolt och vill visa upp dom för besökande? Vore det isf inte bättre och sätta upp fotografierna på en plats där fler personer ser dem. Kanske ovanför toalettstolen, i tuben eller kanske i lunchrummet.

Men vad ska man ha istället? Det tål och tänkas på....

Vissa skurk-karaktärer glöms bort, fast dom egentligen inte borde glömmas bort. De borde få egna spinoff-serier/tidningar/filmer. De borde hyllas med dagar, månader och i vissa länder kanske till och med år. Karaktärer som definitivt förtjänar detta är tex Guld-Ivar Flinthjärta och Järnarmen. För er som inte vet vilka dessa två är.

Guld-Ivar Flinthjärta (Flintheart Glomgold) är en tecknad figur i de tecknade serierna om Kalle Anka. Han är Joakim von Ankas ständige fiende och de två har tävlat många gånger om titeln "Världens rikaste anka". Han bor i Limpopo-dalen i Sydafrika och har inga kända släktingar.

Järnarmen (Ironarm) är underhuggare till Wall-Enberg och otroligt ond.

Memma (finska mämmi) är en traditionell finländsk påskrätt huvudsakligen gjord på rågmjöl, rågmalt och sirap. Rätten har en mycket karaktäristisk konsistens och färg och äts vanligtvis med mjölk eller kaffegrädde och strösocker.

Memman förvarades förr i näveraskar, rivor, men de har numera ersatts av pappaskar. Den färdiga memman måste förvaras kyld; ofta fryses memman före distribution till butik. En känd tillverkare är Kymppi-Mämmi i Toijala i Tavastland. I Sverige tillverkar och distribuerar Fazer Bageri stora delar av säsongsproduktionen av memma.

Ordet memma är ett exempel på en oegentlig finlandism.