Fenton Spadrig

Spenat, pirat och obstinat. Folk i grupper, sekter och konspirationer. No man is an island, ingen människa är en ö. Fuck that, alla människor är öar. Sen hur pass öde man vill att ön ska vara är upp till var och en. Kanske kan man tänkas vara übersocial och vara en halvö, en så vacker internationellt kallad Peninsula. Jag har vänner som kan tänkas vara peninsulas och jag har vänner som ligger mitt ute i Persiska viken. Jag känner mig inte öde, men desto mer som en ö. Jag känner mig inte asocial, men desto mindre social. 

Jag har tre kompisar som befinner sig i samma rum som mig. En av dom ser ut som Borka, en som John Lennon och en som Greve Siffredi. Vet inte riktigt vem som attraherar mig mest. Även om illamåendet är påtagligt vill jag ändå att vi skulle kunna strunta i könsbarriärerna bara för en kväll. En kärleksnatt. En känsla att känna tillbaka till. En morgon och vakna spoonad av Greven, bli serverad apelsinjuice  av Borka och bli tvättad av John. Allt detta känns väldigt avlägset men kvällen är ugn och Borka kom nyss ut med fyra Fidel Castros. Kanske är min natt ikväll. Kanske. Kanske